Trailerkörning i minus 52

Kundberättelse

Med Actros från Luleå till ishavet.

Tord Enback från Luleå utför sina transporter i tuffast tänkbara klimat. Med sin Mercedes-Benz Actros MP4 2563 kör han ventilationsrör från Västerbotten, över de norska fjällen och ända ut till ishavskusten.


Han passerar över Luleälven och solen skiner från en nästan molnfri himmel. Vintern högst upp i norr är så vacker som den bara kan bli. Träd som har skrudats med kritvit snö där små iskristaller gnistrar inbjudande.
I det här landskapet arbetar åkaren Tord Enback från Luleå.

– Det här jobbet bjuder på så många naturupplevelser, säger han stillsamt.
Handen vilar på den rattknopp som han själv låtit tillverka. En skapelse som har prytts med mercedesstjärnan.

– Jamen jag ville ju ha något som skulle passa in i miljön, säger han och ler.
Tord driver ett litet åkeri i Luleå. De senaste 20 åren har han kört ventilationsrör åt Lindab från lagret i Boliden i Västerbotten upp till kunder i norra Norge. Hans drygt två år gamla Actros MP4 2563 har nu rullat cirka 35 000 mil och den får gå i ett tufft och bitvis också extremt klimat.



– Men inte som mycket som en felkod. Den har fungerat klanderfritt, säger han.

Under den senaste resan till Lofoten var det full storm när han skulle tillbaka till Sverige vid gränsövergången på Björnfjäll.

– När det blåste och snöade som mest var vägen avstängd. När den värsta stormen hade lagt sig kunde vi köra i kolonn över fjället. När det är sådant väder är man ganska liten trots att man sitter i en stor bil, säger han.

Då ställde sig han och några andra chaufförer med lastbilarna nere i Bjerkvik för att slippa stå i ovädret vid vägbommen uppe på fjället och vänta. Han har valt Gigaspacehytten med Solostarinredning. Det är Mercedes-Benz största och mest exklusiva hytt. Där finns bland annat en hörnsoffa, matbord, mikrovågsugn, kaffebryggare samt kylskåp och frysskåp.

– I den har jag allt jag behöver och det är gott om utrymme. Hytten är mer än bara platsen där jag kör. Den fungerar också både som kök, kontor och sovrum. Eftersom jag också har internet i hytten brukar jag ta med mig en del pappersjobb som jag kan göra undan när jag ändå måste stå still med bilen, berättar han.



Att köra bil i Nordkalotten under vinterhalvåret bjuder på många utmaningar. Under en resa några år tillbaka passerade han Naimakka norr om Karesuando när det var näst intill ofattbara -52 grader.

– Då är man inte så tuff. Vi lyckades ta oss fram och när vi till sist stannade i Svappavaara var det bara -40 grader. Kändes ju som solsemester i jämförelse, säger han och skrattar.
Färden i den extrema kylan blev ett minne för livet.

– Det steg upp dimpelare från myrarna som skimrade i regnbågsfärger. Det var fantastiskt vackert. Samtidigt kan man ju inte njuta fullt ut för det finns ju en stor oro att någonting ska gå sönder och att man ska bli stående. Men jag har klarat mig. Att det är så extremt kallt som i Naimakka den gången hör tack och lov ändå till ovanligheterna, säger han.

Han lovordar bilens automatlåda, en 12 stegs Powershift 3, och säger att övergången mellan växlarna är så mjuk att man knappt märker övergångarna. Samtidigt värdesätter han att han också kan välja att växla manuellt. Vid ishalka är det extra värdefullt.

– Jag tycker ju att automaten är otroligt behaglig och det är ju den som jag använder i särklass mest. Men när det är sämre fäste och man ska köra i Nordnorge längs med de branta fjällsidorna är det ibland en fördel att kunna styra växlingen helt själv, säger han.
Det är då körskickligheten ställs på sin spets:

– Det behövs så lite för att hjulen ska släppa trots att man har bra däck. Sådana gånger kan jag till exempel välja att dra på lägre varv för att få ett optimalt grepp. 
Han valde också den stora motorn på 630 hästkrafter.

– Den går billigare. Man vet att man har orken kvar och den är tryggare att köra med större motor. Den behöver inte gå på full matning så som en mindre motor kanske behöver göra. Dessutom drar den här motorn mindre bränsle på de körningar som vi har, säger han.



När han köpte sin Actros MP4 hade han plötsligt fyra steg upp i hytten. I bilen som han ägde innan var det bara tre steg och det höll på att ställa till det.

– Någon gång klev jag ner efter tre steg men då var det en bit till marken, säger han med ett skratt.

Nu har han lärt sig den läxan.

– Ja, det misstaget gör jag inte om. Jag sitter högt i den här hytten. Det tycker jag ger mig en fin översikt. Jag valde också den bästa stolen. Jag tillbringar så mycket tid bakom ratten och då vill jag sitta skönt, säger han.

Han rättar till halssmycket som föreställer asaguden Tors hammare. Sedan fäller han ut blinkersspaken för att förbereda en vänstersväng. Han fyller 64 år under våren och börjar så smått att fundera på pension. Den förarkomfort som han har i en ny toppmodern bil gör det ändå möjligt för honom att fortsätta.

– Den är behaglig att köra. Och den är behaglig att vistas i också när jag inte rullar, säger han och tummar på ratten.

Han beställde bilen fulluftfjädrad.

– Det är för att kunna nyttja den vid på- och avkörningar på färjor i Norge. Det kan ju skilja en del mellan ebb och flod och då är det en stor fördel att kunna höja upp bilen, berättar han.
Han lovprisar luftfjädringen.

– Väghållningen är riktigt, riktigt bra. Jag närmar mig pension men det här är definitivt en bil som gör det möjlig för mig att fortsätta om jag har lust. Det är tyst i hytten och förarkomforten är en helt annan än när jag började köra lastbil 1979. Det här är en bil som är skonsam mot kroppen, säger han.

Samtidigt längtar han efter att få mer tid för sin och sambons motorcyklar.

– Det är ju en passion. Men än så länge har vi vinter här i norr i några månader till. Fast visst längtar jag till dess man kan åka ut med cykeln på torra isfria vägar. Samtidigt måste transporterna rulla i alla slags väder. Det här är mitt levebröd, säger han.

Med van han lotsar han det 16,5 meter långa ekipaget genom en mindre rondell. Nu väntar ännu ett uppdrag på vägarna i norr.



Text och foto: Joakim Nordlund

Ännu inga kommentarer