Tung last: Pedro Gonçalves transporterar rotorblad till vindkraftverk

– Pedro Gonçalves, förare hos Saavedra

Daimiel, klockan 7:00 på morgonen. Pedro Gonçalves kör in sin Actros 3363 på området hos en multinationell vindkraftverkstillverkare. Actros drar en utdragbar trailer som kan bli 50 meter lång. ”Varje rutt är ett nytt äventyr”, säger Pedro med ett brett leende. Han hälsar på de anställda. De håller på att förbereda det som ska bli Pedros last i 24 timmar: ett 62 meter långt rotorblad.

Stort men ändå ömtåligt.

Det vita, aerodynamiskt utformade rotorbladet är en last utöver det vanliga. Det vet Pedro: ingenting får gå fel. Minsta lilla skada eller repa kan påverka den så kallade anfallsvinkeln, som varierar beroende på vindhastigheten och gyrofrekvensen.

Den ståtliga längden på 62 meter skrämmer inte Pedro – han har redan transporterat 75 meter långa rotorblad. I elva år har han jobbat för gruppen Saavedra. Han kan sina rutter i detalj: broar, tunnlar, cirkulationsplatser. Hans medhjälpare Pedro Bernardo, som kör följebilen, är alltid med på varje sträcka. ”Vi kör synkroniserat och kan protokollen utan och innan”, säger Pedro Bernardo.

En resa på över 30 mil.

Så snart det enorma rotorbladet har lastats är Pedro på väg. Då har klockan hunnit bli 8:00. Målet? Hamnen i Motril (Granada), 325 kilometer bort. Maxhastigheten? 60 kilometer i timmen. Förutom följebilen hjälps upp till sex grupper från Guardia Civil åt att eskortera fordonskombinationen utmed hela sträckan.

26 mil senare, på A-7 strax före Motril, kör Pedro med solen i ryggen. Motorvägen leder honom mjukt ner mot havet. På höger sida skapar en vindpark förnybar energi under tystnad. ”Att köra den här vägen i ljuset från solnedgången är något alldeles speciellt”, säger han.

Den sista kilometerna är mest spännande.

I höjd med kilometer 336 på A-7 svänger konvojen in på tillfartsvägen till hamnen. Man har två cirkulationsplatser att ta sig igenom med högsta precision. När lastbilen kör in i själva Motril ersätts de båda bilarna från Guardia Civil av motorcyklar. Den sista korsningen före hamnen är extra krånglig. Pedro Bernardo stiger ur följebilen för att kunna lotsa sin namne mer exakt. ”Sväng till fem-i-tolv-läget”, säger han på komradion. ”Uppfattat”, bekräftar Pedro Gonçalves från förarhytten. På mindre än fem minuter har teamet klarat det sista hindret innan de når hamnen i Motril. I solens sista strålar parkerar konvojen i hamnen. Där ska bilarna och varorna övernatta, och de båda Pedro får en välförtjänt paus.

Pedro och Pedro: ett samspelt team.

Klockan 8:00 nästa morgon är de redo att börja jobba i hamnen igen: himlen och havet är vackert blå och det blåser en svag, salt bris. ”Vi känner alla i hamnen och arbetsmiljön är toppen. Vi tar oss alltid tid att snacka lite, kanske berätta en anekdot från resan, och koppla av”, säger Pedro.

Det är dags att lasta av rotorbladet på det speciella lagerområdet i hamnen. Än en gång får Bernardo lotsa sin kollega Gonçalves: ”Vi vet precis hur vi ska göra, men vi måste ändå alltid vara på alerten och ta det försiktigt”, förklarar de. Gigantiska kranar lyfter över bladen till skeppen som ska ta dem vidare till slutdestinationen: Brasilien, Argentina, USA eller Mexiko – länder där efterfrågan på vindkraftverk hela tiden ökar. ”Utvecklingen av förnybar energi går inte att stoppa”, bekräftar Pedro. ”Ingen tvivlar längre på att miljötänkande är nödvändigt, vi har inget annat val.”

Foton: Begoña Tremps